whakamūhore
1. (verb) to make barren, make unproductive.
He mana hoki nō ngā karakia a te tohunga, a Hotunui, nā reira i whakamūhore a Mārama ki ngā hua o ana purapura i mau mai (W 1971:213). / The ritual chants of the tohunga, Hotunui, were powerful and as a result the seeds that Mārama had brought were made unproductive.